trinecbrever.blogg.se

Alla - eller i alla fall nästan alla - kommer vi till den period i livet då vi lämnar boet och flyttar hemifrån. Det är ofta lite läskigt och innan man har bekantat sig med det nya stället och de nya människorna hinner man få en massa tankar; "Är det detta jag vill?", "Har jag gjort bort mig nu?", "Tänk om detta är helt fel för mig!", "Det var bättre hemma, trots allt..., men så småningom brukar det bli lättare. Men det är en lite kostig och sorgsen känsla att känna att man är på besök de gånger man åker hem. Att känna sig som en gäst i sitt gamla goa hem. Det är just där jag är nu. Jag har precis flyttat hemifrån, till en skola uppe vid Höga Kusten, och är just nu hemma för första gången sedan jag flyttade. Jag har bott där uppe i nästan en månad, så det är inte så värst lång tid, men det är ändå tillräckligt för att jag nu känner mig som en gäst här hemma. Allting känns så annorlunda. Till och med mitt rum som knappt rörts sedan jag åkte känns annorlunda. Det är inte så att jag inte trivs, för det gör jag absolut. Både här hemma och där hemma! Men det känns bara lite konstigt....det är inte som förut...

Men vi får se hur det känns när jag åker tillbaka till mitt nya hem (där uppe i Ångermanland). Nu ska jag ju bara bo där i ca ett år och sedan troligtvis flytta vidare till ett nytt ställe efter det, men det är väldigt skönt att ha ett hem, som alltid finns här som back up, och där man har sina föräldrar, barndomsvänner och barndomsminnen. Frågan är bara hur länge just det hemmet kommer vara där...