trinecbrever.blogg.se

Många av er som känner mig på riktigt brukar säga att ni inte tror att jag kan vara arg, och att jag nästan aldrig skriker eller bråkar med någon.

Jag är en sådan tjej som alltid blev tillsagd att "ta mer plats" i skolan och "du borde tänka mer på dig själv" och att jag oftare ska säga vad jag tycker om saker och ting.

Jag är inte så ofta arg och sur, men jag kan vara det, precis som alla andra! :)

Nu har jag precis börjat på en ny skola där vi sjunger, dansar och spelar teater väldigt mycket. Efter bara 3 veckor hinner man faktiskt skaffa sig en uppfattning om de flesta människorna här. Jag blev även här uppfattas som lugn, tyst, lite blyg, snäll och trevlig. Den tysta delen brukar ganska snabbt försvinna, men det andra sitter nog kvar länge. Hursomhelst, i fredags skulle vi sjunga solo inför varandra och jag hade fått en låt där jag var tvungen att ta i ganska mycket och "bälta", som det kallas. Första tonen som jag "skrek" på var ett sånt där "Where's-my-camera-momet"! Haha, jag kommer aldrig glömma deras ansiktsuttryck när jag tog i från tårna! Det såg ut som att de just sett ett lejon ryta och nu var beredd att gå till attack.

"Jag hade aldrig trott att du hade sånt tryck och kunde skrika så där!" var det några som sa efteråt. Lite stolt känner jag mig ändå. Bara för att man uppfattas på ett speciellt sätt behöver det inte betyda att man är så rakt igenom! 

Så länge man lever så har man chansen att ändra på hur man uppfattas av andra människor. Man kan vara precis vem man vill!

 

Tänk att ett så vackert djur kan vara så farligt!